traningsus.blogg.se

Jag beslutade mig för att ta texten från början.
Varsågoda här är en liten början på vad jag har skrivit, hoppas ni gillar det :)

Det tar tid...

Det tar tid och kräver mycket arbete inför de stora flaschiga, glamorösa, regniga och leriga hundutställningarna.

Lilla "Tussan" som i stamtavlan heter något som "I'm the best fuck the rest", allt för att OM man står där i finalringen få detta vackra lite för konkurrenterna lätt irriterande namn utropat i högtalarna och med nätta små steg i en fin lågsko, kjol som slutar strax ovanför knät, en liten käck kavaj och allt då i rött för att synas ordentligt, få fladdra iväg på tå med näsan i vädret och högerarmen vackert viftande längst sidan, iväg för att visa upp sin älskling med mamma scans köttbulle i kinden så det ser ut som man har åkt på en rejäl smäll då man snubblat över tältlinan eftersom man tagit en 15 cm för stor plats för tältet genom att inte sätta det exakt på linjen för tältzoner.
Tältzoner som ju är ett ganska nytt påfund och är ett kapitel för sig, vilket vi återkommer till senare.

Men nu får vi ta det hela från början och då med förberedelserna inför dessa DOGSHOWS!!

BADET

Det är en dag kvar till den stora dagen och det är då dags för BADET!

Det är nu man ställer ner "lilla" hunden i det inköpta hundbadet där den står som ett litet ljus och finner sig i situationen.

Ja, nu är det nog långt ifrån alla som har statyhunden och hundbadet, utan man står helt enkelt i duschen där man förberett med handdukar, schampo och balsamflaskorna som är uppkrokade då det sista man har tid för när man står där med den inte allt för glada, genomblöta hunden är att börja skruva upp korkarna till schampo och balsam.

Men först och främst....man skall ha in hunden i duschen!

Vid detta läge lägger man till med den snällaste stämman:

-Fido lilla, kom.

Ingen Fido kommer, då utesluter man lilla men har fortsatt den vänligaste stämman:

-Fido, kom.

Inga Fido kommer, då höjer man rösten en aning och låter lite mer bestämd:

-FIDO!

Ingen Fido kommer, det är då man använder sig av kennelnamnet:

-"Kitune's Jag har knäck i öronen och kommer bara lyssna när jag vill" kom HIT!!!

Då kommer hunden....inte.

Det får helt enkelt bli till att krypa in under sängen lirka på halsbandet på hunden och nu något irriterad dra fram älsklingen med kopplet.

Efter ett våldsamt lockande och pockande slutar det hela med att man tar den stora hunden, lägger den över axeln och med hasande, knäande gång släpa sig fram tills man ser målet....badrummet.

Precis där, vid tröskeln in till badrummet då man tror att man är i hamn, har även hunden sett målet och börjar streta om möjligt ännu värre. Men då gäller det att plocka fram den där tydliga ledaren som man lärt sig att vara på fortsättningskursen i vardagslydnad och med all kraft kämpa på det allra sista.

Phu, hunden är inne i duschen och för säkerhetsskull låter man kopplet vara på och finns det möjlighet är ju idén att knyta fast det i själva kranen helt förträfflig då man har båda händerna fria för själva schamponeringen......sedan att hunden ev. gör ett ryck och tar med sig hela installationen på en sväng runt om i huset får man väl ändå leva med.

Vattnet sätts på och badet av den förhoppningsvis blivande Best In Show hunden är igång.

Precis när man tycker att man har kontroll på läget och den första schamponingen är inmasserad sträcker man sig efter duschhandtaget och det är då det händer, man släpper fokus för en millesekund och hela badrummet förvandlas till barnens dröm...ett "Spunnetsocker-rum" och att man själv ser ut som snögubben som aldrig smälte gör ju inte saken bättre.

Det är även då man kommer ihåg förra gångens hundbad då man lovade sig själv att ta på bikinin nästa gång, för det lär ALLTID behövas.

Ja, ja, eftersom man vid detta läge redan är genomblöt gör man det hela lättare genom att kasta byxorna och tröjan åt sidan och med bara trosor och bh hoppa in i duschen tillsammans med hunden, dra för duschkabinen och fortsätta behandlingen.

Så är stunden kommen när man skall ta sig ur duschen och...tusan, var skall man ta vägen detta stora blöta, håriga monster.

Tankarna far runt, kan man lirka ut hunden genom fönstret, kan man...nej, det hela slutar alltid med att man kommer fram till samma sak, torka älsklingen så gott det går och sedan är det bara att med positivt tänkande (tur att vi har klinkers i hela nedervåningen) klafsa ut ur duschen, genom hela huset och ut i trädgården.

Där står man nu då äntligen och pustar ut med en helgalen byracka som far runt som en vante i kopplet.

-Men käre värld, Fido spring iväg och ruska av dig då.

Man knäpper av kopplet och Fido är FRI, fri att skaka sig , fri att springa, fri att....RULLA SIG I JORDEN!