0

FÖR ER UTSTÄLLNINGSINTRESSERADE OCH ALLA ANDRA, "DOG SHOW, FINISHEN"

Efter 25 år runt om på hundutstälningar så har jag hört och sett en del roliga saker som jag har skrivit ner i en text med lite extra touch.
Om ni inte har läst de två första delarna så finns dom här Dog show del 1 och här Dog show del 2

Finishen

Nu är det då dags att plocka fram utställningsbordet och fönen på stativ, man lyfter upp lilla vännen på bordet och börjar finishen. Lilla Tussan står och njuter av blåsten i ansiktet samtidigt som man hör henne små-nynna på ”Fångad av en stormvind”. Det fönas, kammas, borstas, sprayas...inte, för det vet ju alla utställare att det är ju förbjudet att använda spray.
Lilla Tussan blir så sockersöt.....fast även här så är det ju långt ifrån alla som har/eller har möjlighet att ha utställningsbordet och/eller lilla statyhunden.
Nej, även här tager man vad man haver.....

Efter att ha gjort vad man kunnat åt sig själv och huset är det dags att ladda upp för nästa moment, föningen.
Här gäller det att sträcka på sig rejält, andas in, andas ut och nu med fönen i högsta hugg vandra in rakryggad och med självsäkra steg som bara den tydligaste ledaren kan, in till blötdjuret...som på något jädra sätt lyckas slingra sig emellan dörrspringan (dörrspringan som måste bli för att man över huvudtaget skall kunna pressa sig in till monstret) och in i huset med en vilt facklande, gapande matte hack i häl
-FIDO, NU KOMMER DU HIIT!!!

När hunden tagit ett ärovarv runt hela huset, i alla sängar (där täcken och kuddar vid det här lagret ligger högt och lågt totalt dygnsura), lyckas man med årets snyggaste målvaktsräddning kasta sig efter hunden och fånga den, varpå det blir för Fido att "åka axel" igen, men denna gången till tvättstugan.

Nu, i med fönens kontakt i uttaget och på med fönen.
I samma ögonblick som fönen startar far hunden in i närmsta vägg med minen "Glöm det matte, ALDRIG"!

Med koppel på (ännu en gång) och ett bra tag med armen under hundens midja dra man på fönen med en vilt demonstrerande galning i kopplet lyckas man till slut....börja på föningen.

Detta kan bli en ganska svettig stund som man helt förträngt när man bara stunden innan tog på sig nya kläder.
Grannen hade ju redan sett eländet med den inte alltför slimmade, blekfeta kroppen, man kunde ju lika gärna stått där och fönat hunden halvnäck, nu var man ju i alla fall inne i sin egen tvättstuga.

Med tio-minuters intervaller är det tvunget med "Min-arm-har-domnat-bort-och-jag-måste-få-bort-en-massa-päls-från-ansiktet" pause.
Man stänger av fönen, men håller fortfarande hunden för att "tala om" att man inte är färdig, gnuggar i ansiktet för att få bort lite päls, skit, nu kom det bara mer, så man tar ett tag till vilket gör det hela ännu värre och med en snabb-koll i spegeln så börjar nu förvandlingen till varulv sakta men säkert infinna sig.
Skall man då lägga undan fönen, släppa hunden och gå för att skala av det nybildade skägget...NEJ, absolut inte (ni ser man lär sig av tidigare misstag ändå).
Nej, hårväxten får helt enkelt bli en del av dig under en ca 45 minuters period i livet, och det inte utan att det håller på att driva dig till vansinne, jisses vad det kan kittla, klia och vara allmänt obehagligt.
Men jäklar vad nöjd man känner sig när man står där med den rena, torra, skimrade fluffiga älsklingen.

Allt krångel med bad och tork är som bortblåst nu när man ser det underverk man lyckats skapa....från lermonster till det färdiga resultatet...undra just om det inte är en vinnare som står där ändå.

Så där ja, då var det bara att landa med båda fötterna på jorden för när man öppnar dörren från tvättstugan (där man har hållit till den senaste timman) till resten av huset och likt en käftsmäll ser att hela huset ännu en gång ser ut att ha haft påhälsning av en en större tromb..

Så efter ännu någon timma står man där helt slut, men med ett städat hus, rena sängkläder och ännu en gång nyduschad och omklädd....nu är man värd båda fötterna i soffan, eller???